Creative-Cuisine

Avveckling eller utvecklingTrender och Framtiden

Posted by Heinz Glöckler Sat, June 02, 2018 11:15:42

Avveckling eller utveckling

Del 2 av tyskresan

Hur tänker Du?

Föreställ Dig att du levt ett bra liv på en plats, ett rikt liv med ett jobb i ett framgångsrikt industriföretag. Bra lön och bra socialt liv – särskild genom att du hade närheten till sjö, skog och fjäll. Samhället har varit en trygghetsfaktor – vid uppväxten av Dina barn och närheten till skola och vård och omsorg gjorde att Du hade en bra livskvalitet. Några gånger om året reste du till storstaden och du hade Din semester utomlands. Vilket härlig liv

Men vad hände – det kalla utveckling

Industriföretagets ledning i Stockholm bestämde att man ur kostnadsperspektiv flyttar produktionen till ett annat land. Katastrof – den lokala politiken och rikspolitiken lovade att man ska hjälpa till. Man gjorde särskilda satsningar i utbildningar, kompetensutveckling etc……………startar eget bidrag, men inget företag kom arbetslösheten ökade – och minskade först när folk flyttar. Det som flyttade först är ungdomar och unga familjer – till andra orter eller storstaden där det fanns jobb. Efter en tid blir det följdeffekter – Affärer stänger p.g.a. av för dålig försäljning, skolor stänger p.g.a. av minskad elevunderlag, polisen har flyttats för länge sedan, den allmänna servicenivån minskar i stor omfattning. Du påminns varje dag när du går förbi industriruiner nerlagda verksamheter, tomma förfallna hus överallt. Det har varit bättre förr……………….är det här utveckling ? framtiden ?

Du börjar tänka – för att kommer till relevant medicinsk vård särskild BB är du tvungen att åker till långt (tänk om jag få problem med hjärtat där tid avgör ?) Polisen syns inte till man behöver ju tjänster i problemområden i storstäderna……….Som tur hjälps vi åt. Det kvarvarande barnen och ungdomar få resa långt till nästa skola……………Det enda som växer är den offentliga sektorn kommunen som via skatteutjämningen fortfarande håller upp en bra service – särskild för oss äldre. Men det känns inte rätt – vi är beroende av andra.

Riket satsar på vägar – Europavägar är fina – men varför / man behöver det ju att människor kan snabbt ta sig till fjällområden eller för att transporterar bort vara rikedomar som malm och skog till kustregionerna……………………..och för att vi kan ta oss till det stora köpcenter(metallador i utkanten av städerna som vi måste handlar i brist på egna affärer på hemorten(som tur finns Coop,ICA och bensinstationen som håller ut.) Men det kostar med transporten särskild med det ökade bensinpriser …………Ett litet plus har varit Nät handel – Posten och DHL få mera jobb – vi kan beställa hem varorna, provar och sänder tillbaka. Det ju bra med internat så att vi kan följer vad som händer i världen – men vi ser även att vi mer och mer liknar ”rostbältet” i USA och att ”livet” i storstäderna kan erbjuder mera (särskild jobbig för ungdomarna – längtan bortifrån blir större).

Det sista fyra åren kändes ju att ” vi i glesbygden behövdes” – vi tog emot många nyanlända för boende och utbildning – och vi fick rikligt med stöd av staten, som gav oss möjligheten att upprätthålla en bra service i kommunen. Men nu när dessa ska söker jobb – vad händer nu…………………vi kommer vara tillbaka på ruta 1.

Vi få inte några signaler från rikspolitiken hur det tänker sig framtiden i glesbygden– utan det lovar bara särskilda bidragssatsningar………………………men bidrag ger inte några jobb och gör inte att folk flyttar hit. Vi behöver en långfristig gles och landsbyggdstrategi som främjar entreprenörskap och gör att företag flyttar hit – eventuellt via minskade skattebördan. Men där krävs den visioner och ett intresse för oss utanför storstäderna. Det är enklare att ser allt ur ett storstadsperspektiv när man redan hår allt – vi bryr oss inte om vem som driver en skola eller vem står utför vård och omsorg – vi vill har tillgång till skola och vård och omsorg. Vi bryr oss inte om tunnelbana och cykelvägar – för oss är det viktigare med ett rimlig bränslepris – Pitea och Facebook är ett exempel – minskad arbetsgivaravgift (kanske hälften) är ett sätt att locka företag till glesbygden inom olika sektorer. Det gör att företag flyttar hit, folk flyttar hit – underlag för skola och annan service ökar..spiralen kan går uppåt. Det bättre med att skapa förutsättningar än ger bidrag……………………………Om vi inte gör någon - har vi endast spökorter kvar när det äldre har dött och det unga flyttad för länge sedan.



Slicka uppåt och trampa neråt Trender och Framtiden

Posted by Heinz Glöckler Sat, June 02, 2018 10:13:40

Igår fick vi se i TV Skavlan repriser - jag uppmärksammade vid slutet frågeställningen till en känd skådespelerska : "ska man slicka uppåt eller trampar neråt, denna fråga kunde jag inte släppa,, utan reflekterade hela morgonen runt själva innebörden och sätter den i sammanhang.
Som vi vet är varje arbetsplats en sociokulturell arena där människor möts och arbetar ihop. När det kommer in nya personer eller särskild nya chefer så ändras oftast spelplanen, personer som tidigare kanske fatt mera gehör - kan nu hamnar på reservbänken, andra sorteras ut, allt utifrån hur duktiga det är att spela denna positionsspel. Särskild svart blir när det blir även en kulturförändring från delaktighet till en topp down perspektiv. där särskild dessa som kanske inte fatt en tyngd i spelplanen försöker nu via olika inspel och särskild #via slicka uppåt och trampa neråt " - hittar en ny position i organisationen. Har man hittad denna position så är det oftast payback time - för allt vad som händer innan. Många gånger pågår denna spel utan man har fokus på själva "uppgiften" för verksamheten utan det handlar om makt och position. Man lobbar för att det egna sakområden, intressen och käpphästar. Det är en kamp om tolkningsföreträde. Har nya chefen inte koll på spelplanen eller intresse utifrån en socialkulturell perspektiv -kan effekten blir att man få en organisation av "ja "sägare som "slickar uppåt och trampa neråt" - men det kan även kallas lojal. I slutändan kan det blir en stor kulturförändring i sättet att tänka, arbetar eller vad man ska lägger fokus på. I I vissa fall kan det blir en kortfristig bra effekt - men långsiktig tappar företagen kompetenta människor. Men det kanske just detta som man vill - att det ska hända en kulturförändring för att organisationen, utifrån uppdraget högre upp. Organisationer med öppet klimat är mera kritiska och ifrågasättande - samt lite svarare att hanterar. Sedan om några år blir det en vändning tillbaka - när nya chefer tar vid, och spelplanen ska ändras om igen. Det som har varit länge i en organisationen kan spelet - har varit med några omgångar - är vana med spelet och förhåller sig neutrala och passiva...………….."Allt kommer igen" - det kan kallas organisationsförändringar för bättre styrning och ledning - och det är inte rätta vägen för att utveckla en organisation och verksamhet. Varje chef har sin ledningsfilosofi - och vill skapar sin egen organisation - viktig är bara att har fokus på kärnverksamheten - kunden eller uppdraget
Skådespelerska i TV - tyckte mycket illa om valmöjligheten i frågeställningen - båda är lika illa.

Har vi glömt bort 80 % av Sverige till yta ?Trender och Framtiden

Posted by Heinz Glöckler Thu, May 31, 2018 15:00:38

Jag har alltid fascinerats av Sveriges storlek till yta, växlingarna i naturen och självklart som tysk att hitta både storstadspulsen och tystheten i naturen. Att resa från mellan Sverige till långt i norr är lika lång som att resa från Stockholm till Södra Tyskland – där tiotalsmiljoner människor bo. Utifrån den pågående debatten om landsbygd, gjorde jag nu en så kallad # tyskresa och åkte ca 4000 km runt i vårt vackra land, mest norr om Stockholm. Både stora städer, mellanstora städer, landsbygd och glesbygd för att känna på pulsen. Jag gjorde inte någon vetenskaplig forskningsbaserad undersökning – utan mera en okulär koll och hade många samtal med vanliga människor – inte byns partimedlemmar brukar träffar vara politiker. Utan det kunde vara kassörskan på Coop eller ICA, den anställde på macken (ett ytterst bra ställe att veta mycket, personalen på hotell, restaurang eller korvkiosken – som sagt ordinarie vanliga medborgare som har varit ärliga med sina åsikter. Många kloka ord som gör mig eftertänksam – men även lite skrämmande åsikter som bäddar inte gott inför höstens val. Har vi i storstäderna runt vara kuster och i Mälardalen glömt bort resten av Sverige?

Det första jag uppmärksammade i resten av Sverige – är mängden av nerlagda butiker, skolor, verkstäder och industrier som står kvar och förfaller. Detta är en syn som gör att det som bor kvar – blir mer och mer negativa till tillvaron på glesbygden. Visst via den rättvisa skatteutjämningen har kommunerna haft någorlunda råd att håller en rimlig service – förstärkt via betalningar från Staten när man tar emot så många nyanlända. Detta gjorde att samhällsservicen kunde upprätthållas under några år – men sedan det finns ju inte några ”riktiga” jobb. Unga välutbildade flyttar till kuststäderna och skapar sig ett liv där – kvar är unga män, äldre familjer och dessa som tycker att det bra som det är. För en storstadsmänniska är det ju en idyll lugn ingen synlig stress, nära till naturen etc.………men även deprimerande – det händer inget nytt eller det pågår inte någon utveckling utöver det konstgjorda EU projekt som är på gång. Oftast igång under tre år – där någon byråkrat skrivit någon ansökan – och där projekt under tre år sysselsätter en tiotals personer – för att sedan läggas ner och ersätts med ett nytt projekt – oftast med samma projektledare. Detta ger inte någon stolthet………………eller utveckling.

Det vad som förvånande mig mest är standarden på vägarna särskild Europavägarna – där fanns inte några slukhål som vi har i Danderyd, Sollentuna eller resten av Stockholms län. Som svår fick jag – staten satsar på vägarna så att ” NI” kan fortsätter plundrar vara resurser i form av malm och skog, där både privata och statliga företag gör stora vinster och har sitt säte i Stockholms ditt pengarna går.

Särskild påtaglig känns det runt besöksnäringen och där matkvaliteten, medan jag hittar i kuststäderna, Mälardalen samt turist och konferenscentra hyggligt och bra matutbud, blir det i glesbygden Sibylla, Frasses och en kombinerad pizzeria och kebab. Så där med Nordic Cuisine……

All heder till alla Coop och ICA handlare som håller glesbygden levande utan att göra stora vinster, riktiga hjältar.

Det blir ju som en ond cirkel – via sociala medier och mediabevakningen bygger vi upp en bild av Sverige som präglas av det glada livet i storstäderna – självklart vill unga människor ta del av detta och så snabbt som möjligt lämnar glesbygden – det finns inte något hopp enligt deras föreställningar. Man vill inte leva ett liv med fisk, jakt, skoter och svart att få ett intressant jobb……eller man gillar läget och lever som även föräldrarna gör. Livet är ju enklare här på något sätt – inte något oväntad synpunkt.

Avsaknaden av perspektiv för framtiden och den dagliga upplevelsen att man inte är med i utvecklingen eller på politikernas agenda – gör att man i tidigare arbetarfästen med många S -röster med nu nerlagd industri(rostbälte), vänder sig till nya alternativa politiska partier ---- inte till MP eller C som upplevs som ett storstadsparti utan SD.

Bilen och fordon är ett måste och det enda transportmedel som finns, där är höjningen av drivmedel, bilskatten som regeringen beslutar om mycket kännbart. Det finns inte några alternativ som i storstäderna. När sedan nu även de privata skogsägarna drabbas av andra regleringar tycker många att det har gatt för långt. Därtill kommer att i norr det är ju inte några jordbruksområden som i södra delen av Sverige som erhåller EU-bidrag……………………Sjukhusen och BB läggs ner i löpande takt.

Den allmänna uppfattningen att det mesta av statens resurser används utanför glesbygden - resurser som kommer sedan decennier från Gruv - och skogsresurser från glesbygden. Man köper sig fri via bidrag i skatteutjämningssystemet - Nej folk är inte bitter – utan det försöker att klara sig samanhållningen i dessa småstäder och byar är bra man ställer upp för varandra. Det finns en gemenskap – men även en genuin entreprenörsanda och idérikedom – men det lyfter inte. Det behövs andra förutsättningar för att det blir ett lyft – och det handlar inte om bidrag.

Funderingar är många – jag återkommer i nästa blogginlägg – vill jag visa lite mera på möjligheterna och vad staten kan göra.